2009-02-17

Finansdepartementet
Skatte- och tullavdelningen
103 33 Stockholm

Remissvar: Beskattningstidpunkten för näringsverksamhet (SOU 2008:80)

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, SRF, har beretts tillfälle att avge synpunkter på betänkandet om Beskattningstidpunkten för näringsverksamhet (SOU 2008:80).

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, SRF
SRF är Sveriges ledande och största branschorganisation för redovisningskonsulter med ca 4 400 medlemmar. Konsulterna har som uppgift att stödja och hjälpa företagare med redovisnings- och skattefrågor, och att fungera som rådgivare i de dagliga frågor som finns i företagarens näringsverksamhet. Drygt 200 000 företag anlitar en SRF-konsult som stöd i sin verksamhet.

SRF arbetar med att aktivt öka kvaliteten på rådgivningen inom branschen i synnerhet och näringslivet i allmänhet. Detta sker bl a genom att SRF finns representerade i Bokföringsnämnden och även deltar aktivt som remissinstans för olika myndighetsorgan inom för SRF berörda områden.

Från och med 2006 har SRF även infört en ny kvalitetsnorm för branschen genom möjligheten att bli ”Auktoriserad Redovisningskonsult” som ett sätt att öka kompetensen och kvaliteten i branschen och hos våra medlemmar.

Bakgrund
Utredningens uppdrag har varit att pröva hur det framtida sambandet mellan redovisning och beskattning skall se ut. Bakgrunden är att den ökande internationaliseringen har medfört att de svenska redovisningsreglerna i allt större utsträckning anpassar sig till utvecklingen i andra länder. Följden av detta är att en indirekt påverkan på den svenska skattebasen sker, eftersom dagens system bygger på att beskattningen vilar på bokföringsmässiga grunder.

Den påverkan som sker är främst inom periodiseringen av den inkomst som skall beskattas löpande, men även i form av att trenderna mot redovisning till verkligt värde kommer att utlösa beskattning trots att tillgångar inte har realiserats. En sådan utveckling är inte förenlig med den svenska realisationsprincipen och skulle medföra en mycket besvärande likviditets-situation för näringslivet. Därför krävs att regelverken anpassas så att sådana följder kan undvikas. Samtidigt skall principen om dubbelbeskattning i ägarledet upprätthållas, vilket innebär att det egna kapitalet inte får tillföras obeskattade värdeökningar som vid utdelning enbart beskattas hos mottagaren.

Förslaget
Förslaget bygger i huvudsak på följande struktur:
- det materiella sambandet mellan redovisning och beskattning avskaffas
- sambandet ersätts med självständiga regler om beskattningstidpunkten
- redovisning av fritt eget kapital kräver beskattning
- obeskattade vinster skall redovisas som obeskattade reserver eller bundet kapital
- beskattning får bara baseras på redovisningen om den tidigareläggs
- K1-företagen skall beskattas enligt kontantmetoden
- reglerna skall tillämpas från 1 januari 2011

Generellt
SRF anser att ett förslag som förändrar de grundläggande förutsättningarna för företagens beskattning måste utredas omsorgsfullt och ur samtliga perspektiv för att säkerställa att det är den bästa lösningen som förordas. En sådan analys måste därför balansera vad som uppnås med vad som krävs av den skattskyldige för att uppfylla kraven. I dessa avseenden har utredningen brustit, eftersom man utifrån de tre alternativa inriktningar som identifierats som möjliga vägar bara har valt att utreda det alternativ man valt ut. Det är dock vid en förändring av denna typ en absolut nödvändighet att utreda samtliga alternativ med lika stor omsorg innan någon av dem väljs. Denna kritik har även uttalats av flertalet av utredningens experter som skrivit särskilda yttranden, vilket får anses som en stark kritik mot utredningens arbetssätt och slutsatser.

Vidare har de konsekvenser som anförs nedan, och som även dessa har framförts av flera experter som varit knutna till utredningen, inte alls analyserats. Ökad administrativ börda och bortfall av befintlig rättspraxis och dess betydelse för framtida rättstrygghet analyseras inte alls av utredningen, trots dess uppenbart omfattande konsekvenser. Sammantaget innebär detta att SRF är starkt kritiska till utredningens förslag och grund för sina slutsatser.

Redovisningens kvalitet
Det finns en grundläggande ordning i företagsamhet som måste respekteras vid konstruktionen av ett regelverk för att uppnå funktion och acceptans. Detta är att utgångspunkten alltid måste vara företagets faktiska verksamhet, och de kostnader och intäkter som denna ger upphov till. Den näringsverksamhet som bedrivs är enligt lag reglerad i BFL avseende att och hur den skall dokumenteras. Uppstår ett överskott skall detta medföra beskattning. Den underliggande orsaksföljden är således att en verksamhets transaktioner skall samlas i en bokföring som vid överskott leder till beskattning.

Principen att lägga bokföringen och verksamhetens resultat till grund för en beskattning framstår således som fullt naturlig, och är även den ordning som gäller idag i de flesta länders system. Utredningens förslag antar en annan ansats, då man helt frikopplar redovisningen från beskattningen, och antar helt egna förutsättningar för skatteuttag, oavsett vad redovisningen visar. Följden blir att redovisningen sannolikt kommer att påverkas av de skattemässiga reglerna, vilket även utredningen förespråkar som en önskvärd utveckling för den stora volymen företag som faller under de sk K2-reglerna.

I praktiken innebär detta ingen frikoppling utan istället ett omvänt samband. Kvaliteten kommer därmed att hämmas, då redovisningen sannolikt kommer att anpassas till de skattemässiga följderna, istället för de informationsbehov verksamheten har för att kunna fatta beslut om inriktning, investeringar och finansiering. Redovisningen förlorar därmed en del av sin möjlighet att styra företaget mot tillväxt och förnyelse, vilket får anses som allvarligt då just detta behov är avgörande för den långsiktiga tillväxten och sysselsättningen i dessa företag som utgör en absolut majoritet av det svenska näringslivet.

Konstitutionella aspekter
Ett av utredningens bärande motiv är den pågående utvecklingen medför att beskattningen påverkas av internationella influenser. Därmed finns en risk att riksdagen i realiteten inte har kontrollen över den svenska skattebasen, vilket är ett grundlagsreglerat krav. I syfte att utreda detta har oberoende experter på grundlagsrätt inkallats, och hörts om dessa konsekvenser. De svar som framkommit har dock inte entydigt stött de slutsatser som utredningen presenterar, utan tvärtom uttryckt att dagens system är fullt gångbart.

Utöver detta visar den klassificering som BFN utvecklat (K1, K2, K3 och K4) att kraven på en modern och EU-anpassad redovisning kan uppnås utan att avstå nationell kontroll över skattebasen. Det problem som anförs av utredningen framstår därmed som underordnat den reella och faktiska verklighet som redan råder i näringslivet.

Administrativ börda
Den övervägande andelen av de svenska företagen är mindre företag med högst begränsade resurser. För majoriteten av företag är förenklingar av regelverk och minskad administration en viktig förutsättning för att överleva och utvecklas. Behovet av regelförenklingar för att uppnå ökad tillväxt är väldokumenterat, vilket även har uppmärksammats av såväl EU som Sverige, där man har uttalat konkreta målsättningar för en minskning av den administrativa bördan med 25% fram till 2010.

Mot denna bakgrund är det högst förvånande att den föreliggande utredningen framför ett förslag som verkar i direkt motsatt riktning och som medför hög och ökande administrativ börda. Detta följer av att företagen inte längre kan utgå från ett grundsystem för redovisning som sedan justeras för beskattningen. Istället framför utredningen ett förslag om frikoppling, som innebär att företagen måste hantera dubbla regelverk. Utredningen anför att detta inte kommer att medföra ökad administrativ börda eftersom man förväntar sig att BFN skall anpassa sin normgivning till skattereglerna. Risken för att de båda regelverken glider isär över tiden är dock uppenbar, med ökad komplexitet och administration som följd. Även den nyutveckling av rättspraxis som kommer att krävas kommer att belasta de enskilda företagen.

Även på de områden där utredningen föreslår förenklingar finns denna brist på helhetssyn som krävs för att den administrativa bördan skall kunna minska. Detta gäller t ex förslaget om kontantmetod för K1-företagen, som kräver motsvarande anpassning av reglerna om redovisning av mervärdeskatt, vilket inte omfattas av utredningen, utan implicit antas följa i spåren av de framlagda förslagen. Risken för dubbla och divergerande regelverk är uppenbar.

Förlorad rättspraxis
En av de mest allvarliga konsekvenserna med förslaget är förlusten av all befintlig rättspraxis som hunnit utvecklas i det nuvarande systemet. I en helt ny miljö finns ingen praxis att falla tillbaka på vid tolkningsproblem, med risk för ökad rättsosäkerhet som följd. En sådan situation kan bara undvikas genom att de nya reglerna är entydiga och uttömmande för alla tänkbara situationer, vilket torde framstå som högst utopiskt för alla som har erfarenhet av lagtolkning och rättstvister.

I dagens miljö utgör rättspraxis en väsentligt informationskälla inför olika beslut för en stor bredd av transaktionstyper. En förlust av denna erfarenhetsbank kommer att medföra väsentliga kostnader och störningar i näringslivet som följd av att Skatteverk och myndigheter i frånvaro av rättspraxis kommer att tvingas till att belasta företagen med pilotrevisioner i syfte att utveckla ny praxis. Kostnaden för att utveckla en sådan ny praxis är inte belyst alls av utredningen, vilket framstår som anmärkningsvärt.

Alternativ lösning
Det huvudsakliga uppdraget som utredningen haft har varit att utforma ett förslag som medger redovisning till verkligt värde utan att utlösa beskattning, och att obeskattade värdeökningar inte kan utdelas utan dubbelbeskattning i ägarledet. En sådan lösning kunde uppnåtts genom att med redovisningen som grund hantera de skattemässiga differenserna från dessa värdeförändringar via obeskattade reserver. Detta system är sedan länge välkänt och fungerande, och är även en del av det förslag som framförs för att hantera denna problematik.

En sådan förändring hade även kunnat genomföras utan förlust av rättspraxis eller med risk för divergerande regelverk och åtföljande ökad administration. SRF är därför förvånade och strakt kritiska till att en sådan ansats inte utretts och presenterats som en del av utredningen.

Underskattade kostnader
Utredningen anför att förslagens statsfinansiella effekter snarare är över- än under-finansierade. Samtidigt anförs på flera delområden att de kalkyler som skett är behäftade med betydande osäkerhet.

SRF anser att den ekonomiska konsekvensanalysen inte på ett tillräckligt stabilt sätt återspeglar de kostnader som följer av förslaget. Detta följer delvis av den diskrepans i olika delberäkningar, där t ex utredningen uppskattar Skatteverkets merkostnad till 6 mkr, samtidigt som Skatteverket själva i sitt särskilda yttrande uppskattar sin merkostnad till 100 mkr, vilket torde utgöra en högst avsevärd avvikelse.

Dessutom finns flera kostnadsposter som följer av förslaget som inte har beaktats alls. Här ingår den dolda kostnaden för att hantera en ökad administrativ börda från divergerande regelverk samt merkostnaden för att etablera en helt ny rättspraxis, vilket torde uppgå till högst avsevärda belopp. Den samhällsekonomiska konsekvensen av dessa kostnader för den framtida tillväxten i näringslivet har inte heller belysts, vilket innebär att utredningens slutsatser på flera områden inte kan vägas mot sina konsekvenser.

Slutsats
SRF avstyrker bestämt från förslaget.

Utredningen har inte på ett tillfredställande sätt analyserat de olika alternativ som i lika hög utsträckning kan uppnå uppdragets målsättning under en helt eller delvis bevarad koppling.

Dessutom medför ett genomförande med största sannolikhet en ökad administrativ börda för en stor del av företagen, vilket även utredningen antyder, som står helt i strid med de förenklingsmål som uttalats av såväl EU som Sverige.

Konsekvensen av förlorad rättspraxis samt kraftigt underskattade kostnader på flera punkter medför vidare att utredningens förslag kommer att verka tillväxthämmande under lång tid framöver.

Av de särskilda yttranden framkommer att samtliga experter anför kritik mot utredningens arbete och slutsatser, vilket torde utgöra en viktig indikation på att de mål som utredningen har ålagts inte kan uppnås genom det framlagda förslaget.

SVERIGES REDOVISNINGSKONSULTERS FÖRBUND

Fredrik Dahlberg
Vice förbundsordförande