Anna Gullberg: Coronapaniken är också ett farligt virus

Publicerat 11 mars, 2020

Börser faller i svindlande hastighet, men människors förtroende för myndigheter och för varandra rasar ännu fortare. Rädslan är också ett virus, en farlig pandemi som far snabbare över världen än Donald Trump hinner twittra.

Det är inte bara att följa nyheterna som framkallar oro, det är här i vår vardag som effekterna av Coranapaniken börjat att märkas rejält.

Pendlartåget ser tomt ut, eller snarare, inte sprängfullt som det brukar den här tiden på morgonen. Nånstans i ett hörn hörs en kvinna hosta. Genast lyfts morgontrötta huvuden ovanför säten, öronen spetsade. Sjuk? Här är någon som är sjuk. “Jag fick nåt i halsen bara, det är ingen fara” hör jag henne säga.

En kollektiv pust av lättnad går genom vagnen.

“Jaha! Så du är säker på att det inte är Corona då?” frågar en man skämtsamt men ändå uppfordrande.

Det gäller att ta det säkra före det osäkra. Hellre vara oförskämd än oskyddad.

Bredvid mig hör jag en man viska på telefon. Han hostar också. Jag vrickar mig bort och ut från honom, som om det skulle göra nån skillnad. Vi har delat säte i snart två timmar, praktiskt taget bytt DNA med varandra.

“Men jag känner mig lite bättre idag. Jaså? Du tycker så. Ja, det är väl ingen mening att ta någon risk” hör jag honom säga trött. Ögonen är feberblanka. Kinderna rosiga.

I Uppsala reser han sig hastigt.

“Nä. Jag måste åka tillbaka hem. Min arbetsgivare tycker inte det är bra att jag åker till Stockholm nu när jag är sjuk” säger han rakt ut i luften och skyndar mot utgången.

Vi som sitter kvar stirrar på varandra. Hur menade han? Kliva av? För att han inte ska bli smittad av Corona? För att han är smittad?

Kön till toaletten blir milslång.

Alla vill tvätta händerna.

Skräcken för Corona sprider sig över världen, över landet. Den är en helt egen smitta, Coronapaniken.

Coronaviruset är mycket farligt för gamla, sjuka, svaga, astmatiker, diabetiker, hjärtsjuka, lungsjuka. Människor dör över hela världen. När jag skriver det här är de globala dödssiffrorna uppe i över 5000 och i Sverige har risknivån skruvats upp av Folkhälsomyndigheten. När du läser det här har siffran på både sjuka och döda sannolikt ökat rejält.

Det ska tas på största allvar och smittan ska hållas isolerad så mycket det går.

Men effekterna av sjukdomen är allvarliga på flera plan. Coronapaniken orsakar också att liv drabbas. Panikslagna människor fattar dåliga beslut. De agerar irrationellt, de tappar perspektiv. Det påverkar ekonomin, hälsan, säkerheten.

När en värld som i alla beståndsdelar är sammankopplad faller isär, snabbt och brutalt, då får det farliga effekter. Brexit har pågått i åratal, och ändå får det följder som inte fullt går att överblicka. En pandemi som sprids blixtsnabbt, på bara veckor och dagar, där länder stänger gränser både in och ut, där sjukvården går på knäna och medborgare börjar hamstra mat och oroa sig för att gå ut på gatorna, oroa sig för att gå till jobbet, det är en tsunami i jämförelse med britter som lämnar EU-gemenskapen.

Som arbetsgivare gäller det att vara lugn och handlingskraftig på samma gång. Hälsan går först, men när det är rädsla och inte hälsa som styr kan det bli helt fel.

Hur arbetsplatsen hanterar Corona, både virus och panik, är avgörande för den allmänna hälsan på jobbet, både den fysiska och den psykiska.

Därför är det viktigt med tydlig information, upprepad sådan. Och tydliga riktlinjer. Vem jobbar hemifrån och när? Hur ser vi till att vi inte utsätter varandra för onödiga risker, och vad är farligt och vad är faktiskt inte det? Vem pratar med den som är rädd? Vem ser till att den som inte bryr sig om riskerna ändå ställer upp på reglerna?

Det viktigaste är att varken bagatellisera eller skrämma.

MSB beräknar att det kommer att bli ett stort produktionsbortfall på svenska arbetsplatser. Mellan 20 och 40 procent under flera veckor. Det får effekter i sin tur. En del av dem som stannar hemma är kanske inte sjuka alls utan kan jobba hjälpligt hemifrån, men med så stora numerärer blir det kraftigt samhällspåverkande, en kris att hantera.

Coronapaniken lär oss om hur vi fungerar i vårt mest primitiva tillstånd, men mitt i en händelse är det ingen som reflekterar, då bara gör man. Fly, fajtas eller ligga ner och invänta smittan.

Men ingen av de instinktiva reaktionerna hjälper samhället i sin helhet. Istället för själviskhet behövs samarbetsförmåga. Istället för känsla, förnuft. Istället för panik, lugn. Istället för tunnelseende, helikopterperspektiv. Istället för avvisande, vänlighet och omsorg. Och handtvätt. Massor av handtvätt.

De bästa knepen är såna din mormor kan ha lärt dig. Städa, vädra, tvätta händerna. Gäller på jobbet så väl som hemma. Men också att hålla ihop det som är civiliserat, den mellanmänskliga fernissan. Den ska inte skrubbas bort i panik.

Då blir allt ännu farligare.

Anna Gullberg är journalist och debattör med bakgrund i olika ledande chefsroller inom både tidningsvärlden och public service. Hon är också engagerad i en rad styrelser. För tidningenkonsulten.se skriver hon om ledarskap, digitalisering, eget företagande, rekrytering, employer branding och andra aktuella frågor för branschen.

 
01
jun
01 jun

Årsredovisning

Årsredovisning samt eventuell revisionsberättelse för bokslut 2019-10-31 ska ha kommit in till Bolagsverket.

Läs mer
Gå till kalendariet Lägg till i kalender